was a Spanish painter. He was born and died in Cerdoba, Spain, where he lived most of his life. His father was the famous painter Rafael Romero Barros and his mother was Rosario de Torres Delgado. Julio learned about art from his father who was the director, curator and founder of Cerdoba's Museo Provincial de Bellas Artes and an impressionist painter. He took an interest in art at a young age and started studying at the School of Fine Arts when he was 10. He went to Madrid to work and study in 1906. He also traveled all over Europe to study and he picked up a symbolist style, for which he is best known. A museum dedicated to the work of de Torres is situated at Plaza del Potro 1 Cordoba 14002. He spent most of his life living in Cerdoba and Madrid and both places had influences on his paintings. He combined many different styles when he painted because he had many different influences including realism, which was a popular style at that time and impressionism, which he picked up from living in Cerdoba and from his father. While in Cerdoba he became part of the late 19th century intellectual movement that was based on the Royal Academy of Science, Arts and Literature. Julio Romero also won many awards in his lifetime. In 1895 he won an honorable mention at the National Exhibition and later won third place in 1899 and 1904. El Retablo del Amor by Julio Romero de Torres, painted in 1910.In 1914 he relocates to Madrid, where he makes contact with the intellectual and artistic environment of the time together with his brother Enrique. He became a regular at the cafe Nuevo Levante and his paintings began to reflect the philosophical currents of the times, represented by such writers of the times as Ramen del Valle-Inclen and Ruben Dareo. When the war broke out in 1914 Julio Romero fought for the allies as a pilot   Related Paintings of Julio Romero de Torres :. | Madchen am Klavier | La Petite Cene (The Last Supper) (san 05) | Portrait of Mrs Yates as Mandane in The Orphan of China | The Lord is my Shepard | Portretkop, end borrow century v. Chr. Stone. |
Related Artists:
k. e. jansson
Karl Emanuel Jansson, född 7 juli 1846 i Finström, Åland, död 1 juni 1874 i Jomala, var en åländsk konstnär. Han var näst äldst av sju syskon. Han far, Jan Jansson, var en bonde i Pålsböle. Sina konstnärliga inspiration fick han av sockenmålaren G Kjellgren, vid sex-sju års ålder, när han där lärde sig att läsa och skriva. Efter avlutad skolgång sattes han i skomakarlära. Efter ett år drogs han till Kjellgren och fungerade som hans hjälpreda. Kyrkoherden Frans von Knorring såg i slutet av 1859 några av hans teckningar. Han sände några till Finska Konstföreningens direktion och lovordade Karl. Förening gav ett bidrag för att kunna studera vid Finska Konstföreningens ritskola i Åbo, under ledning av Robert Wilhelm Ekman. Av Ekman fick han husrum, rit- och målningsmaterial och en hel del extra undervisning. Karl gjorde stora framsteg under de 2 åren han målade med Ekman. Jansson flyttade hösten 1862 till Stockholm, för att kunna utvecklas mer som artist, och inskrevs som elev vid Kongl. Akademin för de fria konsterna. Han tog anatomiexamen 1863. Han levde under svåra ekonomiska förhållanden och hade svårt att sälja sina verk. Jansson fick hård kritik för de målningar han sände hem, exempelvis, Babian ätande en råtta, och konstföreningen betraktade dem med avsky. Han började då kritisera sig själv allt mer och mer, och den inställningen behöll han. Han fick inte den uppmärksammad han behövde. Tavlan Den förlorade sonens återkomst, belönades med ett pris. Han avslutade sin utbildning vid akademien 1867 med mycket beröm. Jansson lyckades utverka statsstöd för studier i Dusseldorf och reste dit på hösten 1868. Han åkte hem igen sommaren 1870 och tillbringade ett år på Åland innan han återvände till Dusseldorf. Han var nu märkt av en tilltagande lungsjukdom. De sista verk han fullbordade var Talmannen och En slant i håven. För att lindra sin sjukdom reste han till Rom i mars 1872. Efter några månader åkte han runt till olika kurorter (Davos, Meran) men inget förbättrade hans tillstånd. Efter en liten tid i D??sseldorf kom han hem till Åland sensommaren 1873. Karl flyttade in på Jomala gård, där lagman Lönnblad och hans fru tog hand om honom. Han målade några verk, vilka blev ofullbordade. På dödsbädden fick han veta att han belönats på världsutställningen i Wien för sina konstverk Klöveress och Talmannen, samt att han blivit medlem i konstakademin i Sankt Petersburg. Han dog 1 juni 1874, inte ens fylld 28 år.
Bartholomaus Spranger
Antwerp 1546-Prague 1611
John Russell
English Painter, 1745-1806,English pastellist, painter, writer and astronomer. His father, also called John Russell (1711-1804), was a bookseller, printseller and amateur artist. Russell was educated at Guildford grammar school and won premiums from the Society of Artists for drawings in 1759 and 1760. He was apprenticed to Francis Cotes and set up his own practice in 1767. In 1770 he entered the Royal Academy Schools, London, winning the silver medal for figure drawing. He exhibited at the Society of Artists in 1768 and annually at the Royal Academy from 1769 to 1806. He was elected ARA in 1772 and RA in 1788, when he became Crayon Painter to King George III and to George, Prince of Wales. He painted some rather stilted portraits in oil